Med kortaste vägen menas den väg som har kortare avstånd än alla andra
möjliga vägar.
Eftersom vi metodiskt INTE tar upp något som har med vårt exjobb att göra utan istället fokuserar på vad som händer runtom arbetet måste väl rimligen slutsatsen vara att då vi inte skrivit mycket på senare tid har arbetet fortlöpt effektivt. Eller inte.
Det har iaf varit jäkligt gött väder och sol-lapande för ofta med sig givande diskussioner eftersom hjärnan får arbeta i mjuksmält tillstånd (tänk ost i mikrovågsugn). Idag konverserade vi om olika uttrycks ursprung och kunde inte riktigt komma fram till varför de används som de gör. Exemplet gäller när man vill uttrycka 1)förvåning 2)upprymdhet
”Butter my behind and call me a biscuit”
”Fuck me backwards”
”Gud i London!”
Niklas tror att det i många fall bara är uttryck som någon hittat på i ett svagt ögonblick som låtit bra och som spridit sig. Låt gå för det tycker jag, men det måste ändå finnas en anledning till att något blir ett bra uttryck? Och måste det inte förmedla något som rör det man kommenterar med uttrycket?
Vi kunde fastslå att mer eller mindre grova sexbeskrivningar tillsammans med religösa referenser är något som är populärt.
Åsikter? Kommentera!
Sverige förlorade igår i EM-kvalet mot Nordirland. Fy. Jag kommer inte att bli på bra humör igen förrän efter förmiddagskaffet…
David Healy – killen som knäckte mig igår… 
Jag känner att jag måste försvara mig lite mot den tramsiga kritik som på sistone har regnat över mig angående mitt andvändande av plast- och läderbyxor. Så här är det:
Går man på hårdrockskoncert som äkta fan har man läderbyxor – period. Annars hade det sett löjligt ut. Det hade varit som om alla fanatiska Oasis-fans skulle klippa av sig pop-luggen eller som om alla sköna Timbuk-fans skulle skaffa backslick och fula, tajta jeans som är hopsnörade längst ner…
…det ska dock tilläggas att man faktiskt, om man är en s.k. Wooz, kan bära svarta jeans på hårdrockskoncerter men man får då, som det heter på idrottsspråk ”rannsaka sig själv” och fundera över om man verkligen är en hårdrockare eller om man egentligen vill lyssna på Sven-Sture med Bertilz eller nåt annat dansband.
Plastbyxorna hittade jag i en butik i närheten av plattan i Sthlm när jag var på hårdrocksattiralj-jakt under lumpen-tiden. De såg precis ut som riktiga läderbyxor men de var betydligt bekvämare och flexiblare, vilket innebar att man även efter ett halvt flak öl på Sweden Rock Festival kunde må fint och uten att oroa sig köpa en flottig burgare…
Jim kommer säkerligen att kommentera något om att lumpen förmodligen förändrade min syn på hur man klär sig generellt…
Ja, jag hade även denna utstyrsel under en period…
Jim har idag dragit till Norge, Bergen närmare bestämt för att hälsa på våra goa klasskamrater! Jag fick tyvärr totalt Norge-förbud av min flickvän denna helgen så jag får vackert vänta här hemma och kanske skriva en snutt om riskhanteringsprocessen…hursomhelst så önskar jag Jim, Lisa och de andra all lycka på Norgeresan och hälsa de nyblivna norrmännen från mig!
/N
Niklas har tydligen inte några skinnbrallor… de är gjorda av plast.
Med andra ord, ännu roligare!
Fy.
Jim var ute och slogs igår kväll så att knäet hoppade ur led och hamnade på akuten så nu sitter jag ensam i exjobbsrummet. Det rum som tidigare kännts så ljust och trevligt känns nu stort, tomt och mörk…giraffen illbligar hotfullt mot mig och brandingenjörsstudenter stora som hus ger mig sneda blickar…
Jim, KRYA PÅ DIG FORT OCH KOM TILLBAKA!!
*snyft, snyft…*
/N
