En vår med exjobb

Saxat från litteraturen

Jim — Wed, 11 Apr 2007 08:05:04 +0000

Med kortaste vägen menas den väg som har kortare avstånd än alla andra
möjliga vägar.

Om uttryckens ursprung

Jim — Wed, 04 Apr 2007 11:08:19 +0000

Eftersom vi metodiskt INTE tar upp något som har med vårt exjobb att göra utan istället fokuserar på vad som händer runtom arbetet måste väl rimligen slutsatsen vara att då vi inte skrivit mycket på senare tid har arbetet fortlöpt effektivt. Eller inte.

Det har iaf varit jäkligt gött väder och sol-lapande för ofta med sig givande diskussioner eftersom hjärnan får arbeta i mjuksmält tillstånd (tänk ost i mikrovågsugn). Idag konverserade vi om olika uttrycks ursprung och kunde inte riktigt komma fram till varför de används som de gör. Exemplet gäller när man vill uttrycka 1)förvåning 2)upprymdhet

”Butter my behind and call me a biscuit”

”Fuck me backwards”

”Gud i London!”

Niklas tror att det i många fall bara är uttryck som någon hittat på i ett svagt ögonblick som låtit bra och som spridit sig. Låt gå för det tycker jag, men det måste ändå finnas en anledning till att något blir ett bra uttryck? Och måste det inte förmedla något som rör det man kommenterar med uttrycket?

Vi kunde fastslå att mer eller mindre grova sexbeskrivningar tillsammans med religösa referenser är något som är populärt.

Åsikter? Kommentera!

Förlust och försvar

muntersatan — Thu, 29 Mar 2007 07:47:52 +0000

Sverige förlorade igår i EM-kvalet mot Nordirland. Fy. Jag kommer inte att bli på bra humör igen förrän efter förmiddagskaffet…

David Healy – killen som knäckte mig igår…

Jag känner att jag måste försvara mig lite mot den tramsiga kritik som på sistone har regnat över mig angående mitt andvändande av plast- och läderbyxor. Så här är det:
Går man på hårdrockskoncert som äkta fan har man läderbyxor – period. Annars hade det sett löjligt ut. Det hade varit som om alla fanatiska Oasis-fans skulle klippa av sig pop-luggen eller som om alla sköna Timbuk-fans skulle skaffa backslick och fula, tajta jeans som är hopsnörade längst ner…
…det ska dock tilläggas att man faktiskt, om man är en s.k. Wooz, kan bära svarta jeans på hårdrockskoncerter men man får då, som det heter på idrottsspråk ”rannsaka sig själv” och fundera över om man verkligen är en hårdrockare eller om man egentligen vill lyssna på Sven-Sture med Bertilz eller nåt annat dansband.

Plastbyxorna hittade jag i en butik i närheten av plattan i Sthlm när jag var på hårdrocksattiralj-jakt under lumpen-tiden. De såg precis ut som riktiga läderbyxor men de var betydligt bekvämare och flexiblare, vilket innebar att man även efter ett halvt flak öl på Sweden Rock Festival kunde må fint och uten att oroa sig köpa en flottig burgare…

Jim kommer säkerligen att kommentera något om att lumpen förmodligen förändrade min syn på hur man klär sig generellt…

Ja, jag hade även denna utstyrsel under en period…

Jim har idag dragit till Norge, Bergen närmare bestämt för att hälsa på våra goa klasskamrater! Jag fick tyvärr totalt Norge-förbud av min flickvän denna helgen så jag får vackert vänta här hemma och kanske skriva en snutt om riskhanteringsprocessen…hursomhelst så önskar jag Jim, Lisa och de andra all lycka på Norgeresan och hälsa de nyblivna norrmännen från mig!

Korrigering…

Jim — Wed, 28 Mar 2007 07:17:42 +0000

Niklas har tydligen inte några skinnbrallor… de är gjorda av plast.

Med andra ord, ännu roligare!

Ensam = panik

muntersatan — Fri, 16 Mar 2007 08:40:34 +0000

Fy.

Jim var ute och slogs igår kväll så att knäet hoppade ur led och hamnade på akuten så nu sitter jag ensam i exjobbsrummet. Det rum som tidigare kännts så ljust och trevligt känns nu stort, tomt och mörk…giraffen illbligar hotfullt mot mig och brandingenjörsstudenter stora som hus ger mig sneda blickar…

Jim, KRYA PÅ DIG FORT OCH KOM TILLBAKA!!

*snyft, snyft…*

Skinnbrallor och mamsen

Jim — Thu, 08 Mar 2007 11:55:15 +0000

Niklas har varit på hårdrockskonsert bärande skinnbrallor någon eller några gånger i sitt vilda liv. Det tycker jag är fantastiskt roligt. Jag tror att han drog nån parallell till hur det känns att vara jättesvettig i skinnbrallor. Excuse me for not trying!

Hey mom… WHO’S YOUR DADDY!?

Niklas modeblogg

muntersatan — Tue, 06 Mar 2007 12:55:47 +0000

För er som, liksom jag, är intresserade av vårens modefärger är det enligt aftonbladets modeguru Sofi dags att lämna mörka och svarta naglar bakom er! Det har varit stort i höst men nu är det metallic-trenden som tar över! Silver eller guld regerar! Till det är det neon som gäller – om du inte vågar gå fullt ut med en hel outfit så går det bra med ett enstaka plagg, gärna neonrosa. Veckans tips på nagellack är ett silverfärgat från Mavala för 49:- och ett i neonrosa från Viva La Diva för 39:-. Jag måste genast ut och shoppa!

Det senaste inom workout är dessutom strip tease-aerobics, något som både jag och Jim säger ”hell yeah” till.

Personlig reflektion: När det blir poppis med zebrafärgade tights igen är jag på – nagellack och allt!

Peace out!

En sjukdom inkommensurabel med dess föregångare

Jim — Wed, 28 Feb 2007 16:06:33 +0000

Oj oj oj, detta har jag samlat till ett tag inser jag. Det var ett bra tag sedan jag skrev, och nu är det dags att komma i luckan.

Viruskonspirationen lyckades till slut övermanna mig och nu har jag fått något i halsen som inte hör dit… Exjobbet skriver inte sig själv, som någon annan vis person sagt, och därför ligger jag nu i soffan här hemma med några ibuprofenladdade piller i magen och fullt med inspiration.

Ett ledord för oss i exjobbssammanhang är Inkommensurabel, och därmed basta. Mer exakt så är det ett vackert ord som vi inte visste innebörden av, men som vi nu inte kan sluta tänka på.

Vem är arbetslös och ”brinner för att skapa kundnytta”? Kan man verkligen göra det utan att ha ett genuint intresse för företaget som man jobbar för? Utan några emotionella band? Visst, man kan ju se det som att man är en social och tillmötesgående människa som är lättengagerad i intressanta projekt, men är det verkligen att man ”brinner för att skapa kundnytta”? Jag tycker många som utannonserar jobb borde vara lite mer realistiska i sina beskrivningar av vem de vill anställa, såvida de inte vill ha ansökande som på ett fantastiskt krystande vis på jobbintervjun säger ”Jo, och så är jag ju väldigt motiverad av ATT SKAPA KUNDNYTTA”.

Och avslutningsvis lite riskroligt:

Snöö och opponeringar

muntersatan — Thu, 22 Feb 2007 08:17:44 +0000

Jafyfasen!

Den skånska vintern är one-of-a-kind…jämnt fördelat hade snötäcket mätt upp ungefär 1,5 dm men med de lokala vindförhållandena blir det tidigare så nätta täcket till enorma snöväggar som man får kasta cykeln över och sedan klättra efter…hujamej!

I fredags så opponerade vi på Evas o Sophies exjobb! Jim kunde tyvärr inte närvara för, som The Clash en gång skrev: London kallade!
…så jag fick ensam kliva upp och redovisa det vi med gemensamma krafter kommit fram
till. Verkade så enkelt, så enkelt, för de hade skrivit ett alldeles extraordinärt bra exjobb…men så föll jag igenom totalt! Lagom till presentationens slut så blev jag toknervös! (tror inte det har hänt sedan nån presentation i mellanstadiet, så jag kunde inte tackla det alls, haha)
Det hela resulterade i att jag i princip läste innantill på våra iofs ofantligt snygga slides – tack Jim för att de var någorlunda självförklarande!

Tack Eva o Sophie för goa stunder i cafét! …hoppas ni inte blir klara än på ett tag så det blir fler!

Wiii!

Rätten att blogga

Jim — Tue, 20 Feb 2007 17:36:03 +0000

Helgen spenderades i London med ihärdigt artikelläsande (nåja, let’s say att jag hade mycket obligatorisk reselitteratur iaf då) och runtspringande i metropolen. Hade massa intressanta diskussioner om var vi kan tänka oss att bo när jag väl landar mer permanent i staden till sommaren. Helst skulle jag ju vilja bo i något som liknar vårt exjobbsrum, men det kan jag ju drömma om!

Från någon tekniktidning:

”Sluta blogga om du vill bli chef”

WTF?! Frreedoom!? Känns som man sällan får vara privat längre och att storebror håller ett blodsprängt öga på allt man gör. Men de kan ju försöka sluta få oss att blogga! Hah! Det skulle va nåt va?! Artikeln sa precis vad rubriken antyder: att rekryterar allt oftare googlar på ansökandes namn och läser det som kommer upp. Provade att googla på mig själv nyss och det kom upp 27 träffar, alla med fantastiskt intetsägande information om mig. Alltså: än finns det inget rekryterargodis tillgängligt! Upp till kamp!